SkrivPuff - Konsert

Asking Alexandria 26/1 2013, Stockholm.

Spänning som stiger, förband som drar ut på låtarna. Ska ni inte spela snart?
Vi drar oss framåt tillsammans med resten av publiken. Det är bara minuter kvar.
Hundratals människor och en förväntansfull stämning, Eye of the Tiger spelas i högtalarna.
Ljuset försvinner och lokalen ligger i mörker. Publiken börjar skrika.
Ni träffas av strålkastarna och tar emot vårt jubel. Jag pressas villigt framåt.
Musik, trängsel och en lagom våldsam moshpit någonstans bakom mig. Jag sjunger med;

Even though I'm on my own, I know I'm not alone,
Cause I know there's someone, somewhere
Praying that I'll make it home
So here's one from the heart, my life right from the start
I need a home sweet home, to call my own.

Mina ben värker men jag kan inte stå still. Musiken håller sitt grepp om mig.
Ni kör er sista låt och en varm känsla infinner sig hos mig. Kärlek kallas den visst.
Ni försvinner. Bakgrundsmusik spelas när alla ska gå ut, Tenacious D - Tribute.
Jag längtar redan tillbaka, allt känns fullkomligt. Jag tänker bara,
Hjältar behöver visst inte ha superkrafter och mantlar.

SkrivPuff - Sol

Det första jag tänker på när jag hör ordet Sol är en karaktär i serien Sagan om Isfolket. Därför är det henne jag skriver om nu, utan att egentligen tänka på vad jag skriver. Hon är så mycket mer än en fiktiv karaktär.

Sol Angelica av Isfolket

Oh du trolska, skrattande, sorgsna väsen, som innehåller så många hemligheter. Du finns överallt, du är där utan att de tänker på det. Du vakar över de dina. Du gäckar dem, vårdar dem. Du är fantastisk och du förtjänar så mycket mer än vad du fick i livet. Jag skrattade med dig, grät med dig, delade din lycka och dina sorger. Jag saknar dig men vet att du kommer tillbaka.