Människan kan ta sig igenom det mesta, om den bara ser ljuset i slutet av tunneln. Depression är när man inte ser det ljuset.
Depression är inte känsla. Depression är inte "ledsen". Deprimerad är inget du blir, eller slutar att bli, över en dag. Depression är en psykisk sjukdom. Du är inte deprimerad för att du har mycket läxor du inte gjort, eftersom det var mycket roligare att umgås med kompisar. Du är inte deprimerad för att du fick ett lägre betyg än du förväntat. Depression är inte långa lektioner och korta raster, dålig lunch eller stränga lärare.
Depression är när det är smärtfullt att komma upp ur sängen på morgonen, inte för att du gillar att sova, utan för att du är rädd för dagen i sig och vad som kan hända. Depression är när du går och lägger dig och önskar att du inte kommer vakna upp. Depression är när du vaknar och tänker "Inte igen! Jag orkar inte mer.". Depression är att överanalysera varje steg du tar, varje ord du säger, varje rörelse du gör. Det är när du genuint känner att du inte passar in någonstans, att du inte är bra nog, att allt du består av är brister. Depression är när du inte ser en anledning att fortsätta leva.
Depression är en sjukdom, som vilken annan som helst. Du säger inte till en cancerpatient "Skärp dig och sluta ligg där och må dåligt. Du har inget att klaga över.", så därför kan du inte heller säga det till en människa som lider av depression och förvänta dig att han eller hon ska lyssna. Det fungerar bara inte på det sättet.
